Stora tåghelgen i Jädraås
I helgen, 17-18 juli, är det dags för årets stora tåghelg i Jädraås.
– Vi fyller tidtabellen me
... (2010-07-15 - 09:15:22)» Läs mer
Ökat stöd till lokal utveckling
Regeringen ökar sitt årliga stöd till Riksorganisationen Hela Sverige ska leva till 15 miljoner. Pen
... (2010-07-08 - 15:56:53)» Läs mer
Triss i Mobydalen
Lördagen den 10 juli öppnar sommarens konstutställning i Mobydalen i Mo i norra Ockelbo. Utställning
... (2010-07-08 - 15:26:42)» Läs mer
Sveabörsen på Internet!
Untitled Document
NYHETER
LEDARE
DET PRATAS OM...
REPORTAGE
MAT
TRAV
KRÖNIKA
KONTAKT
OM GT
PRENUMERANT
START
KrÖnika
Vilse i Liechtenstein (2009-09-10)
Hösten är här, åtminstone enligt almanackan. Och med hösten kommer också den tid då skogens guld ska bärgas, vare sig det är bär, svamp eller så småningom något fyrfota. Fast skogen kan också vara lömsk. Varje år går bärplockare bort sig, och har de inte hittat ut förr så riskerar de att råka ut för älgjakten också.
När jag under min värnplikt hade slagit läger med kompaniet i Värmlandsskogarna, råkade jag nästan ut för det där lömska med skogen. Min kollega, som var ställföreträdande gruppchef för tillfället, hade varit 20 meter bort i stabstältet för ordergivning. Klockan var väl ungefär åtta-nio på kvällen så mörkret hade sänkt sig över vår förläggning. Ändå är 20 meter bara 20 meter.
Några timmar senare hörde i alla fall en av officerarna av sig och meddelade att han skulle åka och hämta min kollega, som på vägen från stabstältet hamnat snett – mycket snett – och nu stod att finna en sisådär tre-fyra kilometer bort. Det blev en av de händelser som vi övriga kom ihåg, och såg till att vår kollega sent ska glömma.
I sommar har jag också hamnat vilse. Fast på ett lite annorlunda sätt. Jag torde vara en av mycket få, som varit med om att köra vilse i Liechtenstein.
Semestern den här sommaren innehöll bland annat en resa Schweiz. Och när vi ändå var i närheten for vi iväg till lilleputtlandet på gränsen mellan Schweiz och Österrike. Väl där tyckte vi att det vore roligt att få se furstens slott på när håll. Från den stora affärsgatan i huvudstaden Vaduz ser man ju borgen klänga där på klipporna, bönande om att få bli tittad på. En av oss hade varit där förut och som tur var satt hon vid ratten, fast det hjälpte inte. Efter ett misslyckat försök åt norr, provade vi att köra vägen söderut i jakt på gatuskyltar som kunde leda oss på rätt väg. Fast även nu visade sig sökandet vara förgäves. Det var då undertecknad med en djärv pekning medelst hela handen sa:
– Åk upp där! Den där vägen ser ut att gå åt rätt håll i alla fall.
Jag hade uppenbarligen inte lärt mig mycket mer än att peka med hela handen i lumpem.
Sagt och gjort; vi började i alla fall klättringen upp för bergssidan. Utsikten var det minsann inget fel på, men när tätbebyggelsen upphörde, och stigningen fortfor långt över den altitud som furstepalatset befinner sig på, började vi ana oråd.
Med en karta visande hela Schweiz och Liechtenstein, samt delar av Frankrike och Österrike på ett ark stort som en ordinär tidningssida i handen, försökte jag gissa om vi var nära någon av de två vägar i Liechtenstein som kartan kunde ge oss vägledning om. När jag äntligen såg en vägskylt som skvallrade om vår position insåg jag att vi snart åkt igenom hela landet. Att åka genom hela Liechtenstein är som tur är inte särskilt allvarligt. Man kan ju undra vad som hänt om vi varit på vift i Ryssland.
Ibland väntar dock frälsningen bakom hörnet. För plötsligt gör vägen något av en 90-graderssväng och vi börjar åka nerför berget igen. Och visst, slutet gott, allting gott. Rätt vad det var kom vi till baksidan av Furstens borg. När vi sedan tog rätta vägen ner mot Vaduz igen insåg vi, att om vi bara kört 100 meter längre norrut innan vi vände första gången så hade vi kommit rätt från början. Men det hade ju förmodligen inte varit lika spännande som att vara vilse i Liechtenstein.
Webbredaktör/Reporter Johan Pettersson
Telefon Västerås: 021-19 04 06
Telefon Örebro: 019-19 50 50
e-post: Johan Pettersson
