Stora tåghelgen i Jädraås
I helgen, 17-18 juli, är det dags för årets stora tåghelg i Jädraås.
– Vi fyller tidtabellen me
... (2010-07-15 - 09:15:22)» Läs mer
Ökat stöd till lokal utveckling
Regeringen ökar sitt årliga stöd till Riksorganisationen Hela Sverige ska leva till 15 miljoner. Pen
... (2010-07-08 - 15:56:53)» Läs mer
Triss i Mobydalen
Lördagen den 10 juli öppnar sommarens konstutställning i Mobydalen i Mo i norra Ockelbo. Utställning
... (2010-07-08 - 15:26:42)» Läs mer
Sveabörsen på Internet!
Untitled Document
NYHETER
LEDARE
DET PRATAS OM...
REPORTAGE
MAT
TRAV
KRÖNIKA
KONTAKT
OM GT
PRENUMERANT
START
KrÖnika
Koll på Naturen (2008-11-20)
Jag slog på teven. En man i fritidskläder, posterad på en rotvälta, tog till orda:
– Välkommen till Koll på Naturen. Förra veckan spejade vi på vargar i Härjedalen. I dag hoppas vi få korn på en betydligt mera anonym och tillbakadragen liten varelse. I själva verket en i det närmaste bortglömd och dåligt dokumenterad medlem av råttsläktet. Jag talar om kyrkråttan! Som kallas just så eftersom den sällan påträffas nån annan stans än just i sådana lokaler. "Fattig som en kyrkråtta", heter det ibland om någon som står helt utan tillgångar i livet. En trevligare beskrivning finner vi i en av Carl von Linne’s reseskildringar: "ett med vår alldagliga brunråtta befryndat kryp, dock är han mindre räddhågad och springer undan blott i nödfall. Helst sitta de sysslolösa i sina hål och koxa på församlingen när den bänkar sig för gudstjänst. Stripig grå päls men med en myckenhet långa, vita och täta morrhår, dem lapparne bruka till penslar. Blicken är okynnig men inte illvillig."
Så långt Linné.
– Med mej på vår safari har jag landets enda expert på kyrkråttor, Nils Görling från Uppsala Universitet. Till att börja med, Nils: råttor brukar ju ty sej till visthusbodar, soptippar och andra matnyttiga platser. I en lutheransk kyrka kan inte finnas mycket att äta, medräknat ett eller annat oblat som prästen råkat tappa under nattvarden. Så varför just kyrkor?
– Vi vet inte varför. Enligt en omtvistad teori dras de till orgelmusiken.
– Aha. Som malen till ljuset!
– Ungefär så, ja. Möjligen.
– OK. Nu så har vi installerat oss här på orgelläktaren här i Heliga Trefaldighet i Gävle. Kameran med fjärrobjektiv är uppriggad och klar. För Nils och mej återstår bara att vänta. Under tiden passar jag på att läsa ett avsnitt ur Roger Hallgrens blogg. Roger är djurskötare på Skansen. Hör här, kära tittare:
"En musikupplevelse av det mer ovanliga slaget drabbade den kyrkråtta som förirrat sej in i Storkyrkans orgel. På natten hade råttan tagit sej in i luftverkets slejflåda, och av pur vetgirighet ska den sen ha förpassat sig vidare upp i en av orgelns baspipor.
Dagen grydde och tiden var inne för högmässa. Menigheten är talrikt på plats, prästen skrider fram i full ornat med insignier, och strax brusar hela det väldiga kyrkorummet av Bach.
En luftstöt träffar gnagaren bakifrån där han mödosamt hasar sig uppåt i sin baspipa. Det är trångt därinne, och trängre blir det.
Som organisten hunnit halvvägs genom fugan i fiss-moll ur Das wohltemperiertes klavier fastnar råttan, omtöcknad av orgelklang. Han blir till en propp.
Och medan fugan obarmhärtigt framskrider ansamlar det arma kräket ett allt fruktansvärdare övertryck under sej!..
Till sist, efter ett mycket kraftfullt ackord av organisten med bägge händerna, lossnade råttan... Den sköts ut med en knall och slog som en projektil i valvtaket, där den senare påträffades och avskrapades av kyrkvaktmästaren."
– Ssssch!
– Vad då, vad då?!
– Tyckte jag hörde något som prasslade i mörkret!
– Äsch, det var bara vår ljudtekniker Olle som la in en ny prilla. Men nu bryter vi och drar ner på stan och kollar om det finns nån schyst nattklubb här i Gävle… Stryk det sista jag sa från ljudbandet, Olle!
